Vi kan börja med att jag hade haft skrivkramp i nästan ett helt år när jag kom till Biskops Arnö. Eller, kanske snarare att skrivandet hade trillat ner mellan arbetet och skolan och flytten och bara legat där.
Jag var ganska säker på att det ännu fanns kvar någonstans i mitt liv, men jag hade inte tänkt på det särskilt mycket, och varje gång jag kom att tänka på det var det med en viss skuldmedvetenhet. Jag måste ju skriva om jag ska bli författare.
Nu tänker jag inte påstå att skrivarkursen på Biskops Arnö botade min skrivkramp för gott och att jag kommer att producera en ny roman lagom till jul varje år från och med nu. Det var bara en fem dagar lång kurs med skrivövningar och textdiskussioner i en vacker och avslappnad miljö. Hemskt trevligt och givande, men inte lösningen på alla mina problem.
Det jag däremot kan säga är att kursen i allra högsta grad var precis det jag behövde.
Programmet för kursen var intensivt – skrivövningar samt läsning och diskussion av olika sorters texter från morgon till kväll och en ytterligare skrivövning i hemläxa varje dag lämnade inte mycket tid för att bara slöa på rummet. De första dagarna var det ganska kämpigt. Jag var arg på mig själv för att det inte blev så bra som jag ville och jag var irriterad på hur lite tid jag hade på mig för varje övning. Det var samma irritation som jag hade känt i flera månader och nu i efterhand tror jag att det var en bidragande faktor till varför jag har producerat så lite text på sistone.
Dag tre hände dock något. Kanske min inre kritiker bara hade skrikit sig hes efter två dagar, men han slutade tjata på mig och med ens blev det mycket lättare att skriva, och inte bara lättare, utan också roligt. Jag insåg först då i vilken utsträckning min skrivarglädje hade försvunnit. Jag blev påmind om hur roligt det är att skriva och bara låta sig själv försvinna in i en annan värld för en stund.
Det är väldigt nyttigt att bli omruskad ibland och reflektera över sina prioriteter. Det var nog det viktigaste jag fick ut av kursen: självinsikt.
Biskops Arnö är en märklig liten ö i en av Mälarens fjärdar (det kan också hända att det är en vik eller någonting helt annat, fråga någon som vet). Jag kunde försöka återge det guiden på den historiska rundvandringen berättade om öns historia, men gör dig själv en tjänst och åk dit själv. Det känns verkligen som en helt annan värld. Och vem vet, kanske du också återvänder därifrån med nya insikter.
Jag är väldigt tacksam till SFV för möjligheten att gå den här kursen, och också till lärarna och alla dom andra underbara kursdeltagarna.