Får genast mani första dagen jag anländer och äter sex gånger per dag, läser flera böcker per dag, skriver flera dikter per dag. Slutar bry mig om att prata med andra människor och gömmer mig under mina träd och i mitt rum. Sitter ibland på bänkstolar utanför husen och dricker kaffe med en tobak i handen. Hemma i Finlandia röker jag mycket sällan och gott kaffe är så dyrt att jag hellre blir hög på Diktonius än betalar fem euro för kahvia. Intalar mig att det är träden och historian som viskar att jag ska börja hinka kaffe och tobak.
Med mitt skrivprojekts låtlista i öronen går jag runt med oborstat hår, oborstade tankar. Slutar sminka mig, slutar uppdatera Instagram maniskt. Märker att jag inte längre är rädd för att uppfattas som ful. Kunde inte bry mig ett skit om att jag ser ut som ett troll under en bro.
Mitt rum ligger i södra flygeln. Snett under huset ligger ett av Sveriges bättre välbevarade medeltida rum. Det är en sal från 1300-talet. Biskops Arnö hyr ut den för fester och bröllop, förstår varför folk vill fira sina liv i ett sådant ovanligt rum. Ser ut som något ur Barbie princess medeltida versionen. Märks kanske att jag inte är påläst inom arkitektur.
En helg är det bröllop och jag bjuder in mig själv till efterfesten. Det är fest i den medeltida salen och Avicii strömmar ut ur den 700 år gamla stenbyggnaden. Allt är kärlek och organiserad fylla. Jag pratar om att jobba med människor som har riktiga jobb. Folk sneglar först men frågar sedan om NATO och Finland och Sverige och krig och fred och vapen och samtid och landsgräns och det är Aviici ur medeltida sten. Ingen röker, alla snusar under festen.
Om man tror på energier, kryllar det av just sånt här. Man ser på en trädgren och känner att ”jo, här har kungar och biskopar och festdeltagare och maktgalna skrivkursdeltagare gått bärsärkagång.” Är känslig för sånt. Såg inga spöken tyvärr.
Det är mycket kryp och insekter här. Vaknar upp varje dag med nya insektsbett. Får ångest och fixerar vid betten. Efter ett par dagar är de borta. Ångesten består.
Får tråkigt en helg när ingen är här och går 2km till närmaste busshållplats. Åker buss in till Bålsta där jag sitter på en bänk och äter en räkmacka. De älskar räkor i Sverige, finns massor av dem i matsalens byttor. Tittar på folk, sjunger en dikt i huvudet och åker sedan tillbaka.
Har aldrig hatat mitt egna skrivande så mycket i hela mitt liv. Det är för att jag skriver självbiografiskt till nuvarande projekt, fyfan för autofiktion. Hatar autofiktion för att det just är så tungt att erkänna sitt liv för sig själv. Att se på sitt tidigare liv igen.
The vittu syndrome
stagnation i hjärnan
behov av behandling
till korrekt mognadsgrad
Syndromet av att
inte bete sig sin ålder
Blir bekant med skådisen Rickard, han går fotokursen. Han tyckte synd om mig när jag satt ensam varje dag vid matsalen. Folk vid matsalen frågar mig vilken kurs jag går. Har lust att svara "elämänkoulu via fond" men det gör jag inte. Stipendiat.
Träffar kompisar under midsommar. Det är blommor i mitt hår och små grodorna i min kropp, ryggen fylld av solsting. Allt är underbart när jag på söndag pustar ut inför sista veckan på ön. Sista veckan blev kursen Poesins möjligheter.
Sitter som ett mähä i klassrummet och märker att jag inte lever upp till den finlandssvenska arketypen. Kommer på mig själv med att dra ut vokalerna som ett ännu större mähä för att det riktigt ska märkas hur mähä jag är, slutar genast med det då jag inser hur mähä det är. En gräsklippare skiljer åt kohagen och klassrummet. ”Jakobstad? Var ligger det.” Önskar att jag inte visste.
Vi får under kursen läsa andra poeters texter och jag förälskar mig i den svenska dikten. Skriver ett kärleksbrev till Johan Jönsons arbetsdikter. Vi sitter med skrivkursen och pratar om allt möjligt. Alla är jämlikar och gräset fortsätter växa. Ser en kråka flyga över en kossa och utropar ”krååko och koddo!” Gråter sista natten över min barndom medan spökena i salen under har fest.
Tack till Svenska folkskolans vänner för att ni erbjuder möjligheten till att uppleva elämänkoulu via fond. Nu ska jag sammanställa det jag lyckats skapa.